Det är så sjukt många som mår dåligt och jag blir lika ledsen varje gång jag läser/ser/hör om någon som har det svårt. Det som är jobbigast är de som kämpar med sina psykiska problem. Det kanske är just för att jag själv har haft det svårt psykiskt. 2009 fick jag diagnosen Borderline personlighetsstörning och sen dess har jag kämpat mig uppåt. Och att det har gått så bra för just mig kan jag tycka är orättvist. Jag har dåliga dagar men för det mesta mår jag bra. Jag har lärt mig att hantera min sjukdom. Men varför i hela friden kan inte ALLA få den hjälp jag har fått?! Jag förstår verkligen inte varför dom valde att ge just MIG den hjälpen jag behövde. Medans det sitter massa andra som har det mycket värre än mig och bara väntar, kanske en hel livstid. Det gör mig riktigt ledsen.

Så, till alla er där ute som inte mår bra i själen; Våga kämpa för att få den hjälp ni förtjänar. När den väl kommer har ni inget att förlora, bara ett lyckligt liv att vinna.