Alltså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Ni vet när man har en idol? Som gör musik som betyder så himla mycket för en? Så känner jag för Lady Gaga. Speciellt albumet Born This Way har betytt nåt enormt för mig. Låten "marry the night" har en speciell plats i mitt hjärta. Den handlar om att man ska bli ett med sitt mörker. Att man ska sluta se på sina brister som om det vore något negativt. Det är en låt som fortfarande betyder jättemycket, speciellt när jag tänker på hur jävligt det är att ha epilepsi. När jag är som mest ledsen över det sätter jag på den låten och allt blir mycket bättre.

 

Men, det är inte det jag ska prata om egentligen. Låt oss bara ta en stund att minnas Born This Way Ball. Jag och Simon var ju där. Han bjöd mig på det. Den 31 Augusti i Stockholm var vi där. Bästa dagen i mitt liv typ. Kan inte ens beskriva det. Vi stog lite på avstånd för det var precis efter att jag hade fått reda på min epilepsi. Jag hade lite ångest över att jag kanske skulle få ett anfall i folkmassan. Men även på avstånd var det så himla bra på alla sätt och vis. Jag kan beskriva det som en ström av lycka som gick rätt igenom min kropp. Det är så himla ledsamt att allt är över, men nu är det nya tag och ARTPOP som gäller. Det som jag har hört från skivan är fantastiskt så jag ska nog överleva ändå.

 

Vet inte om detta inlägget blev sammanhängande eller inte men orkar inte läsa igenom det. Det är bra att skriva fritt har jag lärt mig. Det är nyttigt för hjärnan liksom. Ha det!